I fredags provade vi stans nya restaurang, Enoteket, det har varit väl omtalat den senaste veckan och jag såg verkligen fram emot att gå dit. Det var kanonmysigt inrett. Golvet var riktigt fint, kaklat i klara färger och mönster. Atmosfären i restaurangen kändes precis lagom rörig, varm och hemtrevlig. Ljudnivån var ganska hög men det gör inte mig någonting. Vi såg flera bekanta ansikten i personalen också och det är alltid trevligt. Vinotek konceptet med liknande dispensers där man själv väljer sitt vin och antal cl. är kul, speciellt eftersom vi inte tidigare har det i Norrköping. 

Mindre bra var att vi blev vi placerade i café-delen eftersom vi var så många som 15 personer i vårt sällskap, där var det inte ett dugg mysigt och rätt kallt med. Sen var jag inte helt nöjd med maten heller måste jag säga, nästa gång ska jag beställa pasta eller pizza, inte svärdfisk. De stenugnsbakade pizzorna såg fantastiska ut. Om inte annat är det ett trevligt ställe att gå till på after-work, beställa in lite antipasto och ta ett glas vin. Vi kommer tillbaka.


http://www.enoteket.se/

Idag hade vi en kort fredag i skolan, vi slutade redan vid 11. Jag gick ut med Helenas och Chrilles hundrackare och hämtade hem min egen. Vi provar nämligen en delad vårdnad modell här i familjen Olsén. Där vi rycker in och passar hundarna ihop på dagarna. Det fungerar jätte bra, vad mycket enklare allt blir om man hjälps åt! Ett guldläge.

Det kändes väldigt överkommligt att vi slutade så tidigt just idag, eftersom jag inte kunde somna igår. När jag kom hem från jobbet i natt, varvade ner, tog en dusch och åt en smörgås så hade klockan sprungit iväg till 04:30. När jag väl somnade vet jag inte, och tur är kanske det. Väckarklockan ringde kvart i sju. Jag var så där kräktrött hela förmiddagen och tog mig en liten nätt powernap när jag kom hem. Gud så skönt det var.

Jag har en ledig helg framför mig, inga jobbpass väntar, men jag känner mig inte speciellt ledig. Ikväll ska vi ut och äta en snabbis och sen ska jag hem och sova tidigt, eftersom jag måste ladda inför högskoleprovet imorgon. Halv nio till fem ska jag sitta bänkad i ett av universitetets klassrum och skriva prov i rasande fart. Det är lite ångestladdat efter som det måste gå bra.

När det där rackarns provet är skivet har vi bara roliga saker kvar på helgplaneringen. Lördag e.m. åker vi raka vägen till Linköping på släktmiddag och där efter ut till mamma och pappa på landet. På söndag morgon åker i samlad trupp vi upp till Stockholm och hälsar på Richard och hans familj. Någonting jag längtat efter länge.

Jag känner en ström av omotivation skölja över mig. Stor, tung och hejdlöst utmattande. Först blir jag rädd förstås och ledsen, sen likgiltig och nu förbannad. Det har gått tre-fyra veckor sedan det började pyra bland löven och osa misstänksamt, nu vet jag inte vad jag ska ta mig till längre.

Tankarna slåss febrilt om utrymmet i huvudknoppen min. Jag har bara ett liv. Ett endaste litet liv. Och vad gör jag med mitt? Vad planerar jag att i framtiden göra med mitt? Vad är min tanke? Har jag något mål och utefter vilka kriterier har jag satt upp det målet? Ett nedrans dumt mål är det säkert. Vad det nu är för mål. Vid det här laget har jag glömt bort helt vad det var. För det har förstås ingenting med något livsmål att göra. Det är bara hösten som är här och sprider sitt kolsvarta missnöje igen.

Jag sitter på vardagsrums mattan och stirrar ut genom fönstret. 7 grader och lätt regn. Ester kommer och ger mig sin strumpa. En använd strumpa som luktar tåfis och är blöt av hunddregel eftersom hon burit runt den i munnen. Tack hjärtat, vad fin.

En begagnad strumpa gör en liten schnauzer glad. Vad gör mig glad? Just nu har jag inte en susning.

Skolan tog slut tidigt idag, våra lärare var på seminarium och styrde med ett EU projekt, så vi fick tre timmar ledigt mitt på dagen. Jag passade på att göra min sambo sällskap på jobbet. Vi har gjort mäklar saker. Eller, jag och Ester har sällskapspromenerat bredvid min sambo som själv har gjort sitt mäklar-göra, mer eller mindre på det sättet gick det till. Det snålblåste och regnade, oktobervädret visade sitt sanna jag. Sen tog jag mig en liten lur i bilen medans han kuskade fram och tillbaka i regngråa östergötland på diverse ärenden. Jag sov. Tungt. Jag tycker om att åka bil, det är rogivande. Och sövande. 

I natt sov jag riktigt dåligt, jag försöker intala mig att det är anledningen till att jag fortfarande är så trött. Men nej, det är säkerligen hösten. Jag kan lika gärna erkänna det, jag blir så här trött av hösten varje år. Usch och fy. Jag behöver solsemester. Eftersom det inte är på tapeten har jag piggat upp situationen med nya höstskor istället. Lycka som lycka just nu. Jag nöjer mig med vilken som.