GRILL

I söndags åkte vi upp mot Stockholm tidigt, jag slocknade i baksätet eftersom jag fortfarande hade ripple effects från högskoleprovet och sov gott hela vägen dit. Vi hälsade först på i Kolartorp, Richard och Stinas sommarstuga, som ligger bara ett stenkast från IKEA i kungens kurva. Det är festligt hur man plötsligt är på landet, med röda små stugor och skog bara runt hörnet från stora butikscentrum.

Eftersom termometern visade knappt ett tiotal plusgrader ute så var varken jag eller Kristoffer sena att göra Ville sällskap i soffan under den elektriska filten. (Vilket smart påfund!) Oisolerade sommarstugor med enkelglas är inte snälla på höstkanten. Brrr! Men det var mysigt där under filten, vi fikade lite, drack en kopp te och lekte med barnen. Brorsan rullade snart in på cykeln från stan och vi gick ner och lunchade på Thairestaurangen runt hörnet. Jag åt dagens, vårrullar med kyckling och glasnudlar.

Efter lite efterlängtat umgänge med familjen åkte jag och Kristoffer tunnelbanan in till stan. Vi gick runt på NK, tittade in på PUB, strosade runt på Room och drack ett glas M&C Nectar Impérial(gott!). Varför kan man inte göra det här i stan? Dricka ett glas champagne medans man shoppar. Det kändes superlyxigt. Vi provade soffor och tittade på julpynt. Vi hade så mysigt, utan någonting speciellt som väntade eller någonting att stressa till. En slående perfekt eftermiddag.

När vi kände oss färdiga gick vi drottninggatan upp till GRILL. Inredningen är fantastisk, varje del av restaurangen har sin egen stil. Det finns så mycket att titta på och stämningen är lysande. Vi fick bord i det klassiska engelska biblioteket, där beställde vi in var sin fördrink och högg sedan in på deras makalösa söndagsbuffé. Köttet var nog det bästa jag ätit. Biffen precis lagom rosa, mör och saftig. Lamm, biff, karré och kyckling. Tillbehören gjorde heller ingen besviken. Varmt bröd, färskost, trevlig sallad, div. dressingar, knapriga krutonger, texas bbqsås, thaibbq, ratatouille, klassisk bearnais m.m. m.m.


Enoteket

I fredags provade vi stans nya restaurang, Enoteket, det har varit väl omtalat den senaste veckan och jag såg verkligen fram emot att gå dit. Det var kanonmysigt inrett. Golvet var riktigt fint, kaklat i klara färger och mönster. Atmosfären i restaurangen kändes precis lagom rörig, varm och hemtrevlig. Ljudnivån var ganska hög men det gör inte mig någonting. Vi såg flera bekanta ansikten i personalen också och det är alltid trevligt. Vinotek konceptet med liknande dispensers där man själv väljer sitt vin och antal cl. är kul, speciellt eftersom vi inte tidigare har det i Norrköping. 

Mindre bra var att vi blev vi placerade i café-delen eftersom vi var så många som 15 personer i vårt sällskap, där var det inte ett dugg mysigt och rätt kallt med. Sen var jag inte helt nöjd med maten heller måste jag säga, nästa gång ska jag beställa pasta eller pizza, inte svärdfisk. De stenugnsbakade pizzorna såg fantastiska ut. Om inte annat är det ett trevligt ställe att gå till på after-work, beställa in lite antipasto och ta ett glas vin. Vi kommer tillbaka.


http://www.enoteket.se/



Krämig räksoppa i skärgården

Igår kväll åkte vi ut till Mon på Kristoffers initiativ och åt middag på deras Café och Bistro. Det ligger förlagt på övervåningen i för säsongen 2011 nybyggt båthus. Solen sken från blå himmel när vi åkte från stan men när vi kom fram slog vädret om till kallt och mulet. Så, av vädret inspererat, blev det varm soppa. Mitt i sommarn'.

Valet på menyn blev ingen besvikelse, även om just menyn i sig kändes lite fantasilös. Deras krämiga räk och kräftsoppa var på snudd på gudomlig, så otroligt god! Jag gillar att den serverades med ärtskott, jag är lite extra förtjust i just ärtskott och det passade bra till. Visst var vi väldigt hungriga och visst var det gott med någonting varmt så kallt som det plötsligt blev ute - men jag insisterar, den soppan var inte dum.

Det spatserade runt ett par svanar och deras tre ulliga ungar vid bryggan. Jag ville helst både mata, klappa och ta med en hem så fort jag såg dem och hoppade lite upp och ner på stället. Men det var någon som bromsade och sa att de lätt blir lite ilskna, svanar, om man tränger sig på. Så jag fick snällt låta bli. Men, vad de såg härliga ut att klappa på! Att alla djurungar ska vara så förbaskat söta. Det blev inga foton, vädret kändes inte tillräckligt inbjudande och lusten infan sig inte. En annan gång. Det är fint där ute. Synd att det ligger så långt bort, det är ett litet projekt i sig att åka dit. Kanske kan det i och för sig vara lite av charmen?


Foto: Gabriella Nilsson, NT

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6784752

RSS 2.0