Mörker skrämmer livet ur mig.
Påminn mig vid tillfälle att jag ska börja med någon typ av livsfarlig kampsport, alternativt skaffa mig en vakthund stor som en älg, ett hagelgevär att förvara under kudden eller flytta dit solen aldrig går ner. För fy bubblan vad jag är mörkrädd.
Du finns i mitt hjärta.
När jag kom till stallet idag gnäggade Wilma gott åt mig, på hästspråk betyder det ungefär "Hej, jag har saknat dig!" och det värmer långt in i hjärteroten. Det var lite ruggigt och kallt ute, regnade och luften var fuktig. Det finns ingenting som är så mysigt då som att luta sig mot en varm häst och bara stanna upp en stund.
Vilken kalashelg!
I fredags kväll kom min älskade, rara, underbara Karin. Så på dagen hade jag fullt upp, fram och tillbaka, stallet och systemet och städa. Fram mot kvällskvisten fick jag sällskap av Hella på förfest hemma hos mig, dvs. jag lockade håret i två timmar och drack spritzers. Det klassas inte som förfest har jag i efterhand fått förklarat. Så jag får be om ursäkt att jag inte höll måttet. ;)
Kvällen blev magisk. Jag studsade upp och ner i säkert tio minuter bara av synen av min rara lilla vän hemma igen. Vi sågs på trädgårn', gjorde Hugo efter det och åt bakismat hos mig när klockan blev tidig morgon.
Dagen där på började med en session yoga, effektiviteten av det träningspasset kan diskuteras. Där efter lagade jag mat, Amina kom från Malmö och vi samordnade lunch. Honungsmarinderad kyckling, jordnötsås och jasminris. Vi flickor åkte till Ingelsta och kollade in H&Ms utbud, hämtade Esset på landet hos hundvakten och klämnde in en snabbis i stallet.
Sen var det på't igen. Fin tjejmiddag hos Maria, som tyvärr fick hela ansvaret för matlagningen - nästa gång blir det min tur gullan. Ann-Sofie kom och vi åt gott, skrattade och drack Reisling. Efter många om och men tog vi oss till stan igen, taxibolagens telefonköer var inte nådiga. Framme fick vi snällt stå i kö i 50 min. samtidigt som regnet öste ner innan vi kom in och tiden där rann ut alldeles för fort.
Kvällen blev magisk. Jag studsade upp och ner i säkert tio minuter bara av synen av min rara lilla vän hemma igen. Vi sågs på trädgårn', gjorde Hugo efter det och åt bakismat hos mig när klockan blev tidig morgon.
Dagen där på började med en session yoga, effektiviteten av det träningspasset kan diskuteras. Där efter lagade jag mat, Amina kom från Malmö och vi samordnade lunch. Honungsmarinderad kyckling, jordnötsås och jasminris. Vi flickor åkte till Ingelsta och kollade in H&Ms utbud, hämtade Esset på landet hos hundvakten och klämnde in en snabbis i stallet.
Sen var det på't igen. Fin tjejmiddag hos Maria, som tyvärr fick hela ansvaret för matlagningen - nästa gång blir det min tur gullan. Ann-Sofie kom och vi åt gott, skrattade och drack Reisling. Efter många om och men tog vi oss till stan igen, taxibolagens telefonköer var inte nådiga. Framme fick vi snällt stå i kö i 50 min. samtidigt som regnet öste ner innan vi kom in och tiden där rann ut alldeles för fort.
Idag har jag varit helt slut efter kalaset i dagarna två. Utmattad kan man kalla det, jag är gammal och orkar inte med tempo i flera dagar i rad längre. Jag hämtade Esset hos mamma efter lunch och passade på att ta en powernap i hennes soffa innan jag begav mig ut till Wilma.
Imorgon är det Måndag, thank good. Go'natt!
Ikväll bjöd jag mig själv på Bio
I'm flying solo nu för tiden och det är väl bara att ta det för vad det är. Inga mer romantiska biodejter här inte. Jag gick och såg Eclipse själv helt enkelt, det blev inte av här om dagen och jag var bara tvungen att se den innan den slutar gå på bio.
Betyget blev okej. Actionscenerna var så hemskt mesiga, åh, mina förväntningar var så mycket större på dem efter att jag läst boken. Jag ångrar att jag läst böckerna innan de sista filmerna kommit ut. Det tog udden ur dem för mig tror jag, jag satt bara och väntade på att det skulle börja på riktigt. Men, jag ska inte klaga. Klart, de kunde ha varit lite mer lättklädda också. Pojkarna. Men man får göra det bästa utav det.
Jag är glad att jag tog mig i kragen och såg den. Det var det värt. Kyssen på berget gav mig rysningar. Man får leva för det lilla ibland. Innan det stora hinner i kapp.
Betyget blev okej. Actionscenerna var så hemskt mesiga, åh, mina förväntningar var så mycket större på dem efter att jag läst boken. Jag ångrar att jag läst böckerna innan de sista filmerna kommit ut. Det tog udden ur dem för mig tror jag, jag satt bara och väntade på att det skulle börja på riktigt. Men, jag ska inte klaga. Klart, de kunde ha varit lite mer lättklädda också. Pojkarna. Men man får göra det bästa utav det.
Jag är glad att jag tog mig i kragen och såg den. Det var det värt. Kyssen på berget gav mig rysningar. Man får leva för det lilla ibland. Innan det stora hinner i kapp.
Wilma, med stabil vätskebalans!
I stallet bäddade jag gott i boxen och fyllde hinkarna till brädden med kallt, friskt vatten. Här om dagen införskaffade jag nämligen två nya vattenhinkar åt Wilma. Bortskämd är hon allt en aning. Inte duger det med en, det är klart att pinglan ska ha minst två. Anledningen är mindre långsökt än så, läs artikeln nedan, jag vill att hon ska ha tillgång till minst 40 liter vatten.
Det blev lite av en bevisad teori för min del med, för jag menar på att en häst borde tycka att det är knepigt att dricka ur en vattenkopp och kanske inte göra det i den mån de borde just på grund av det. Försök drick ur ett glas och samtidigt tryck ner en knapp i botten av glaset med näsan, inte så behagligt, inte sant? Bortse från att vi inte har så långa näsor (för då blir det kanske enklare och min teori inte lika stabil).
Det blev lite av en bevisad teori för min del med, för jag menar på att en häst borde tycka att det är knepigt att dricka ur en vattenkopp och kanske inte göra det i den mån de borde just på grund av det. Försök drick ur ett glas och samtidigt tryck ner en knapp i botten av glaset med näsan, inte så behagligt, inte sant? Bortse från att vi inte har så långa näsor (för då blir det kanske enklare och min teori inte lika stabil).
Nu när hon alltså har tillgång till 40 l. kallt och gott hinkvatten varje dag, utöver vattnet i hagen, så dricker hon knappt ur vattenkoppen längre, även om det händer. Båda vattenhinkarna är tomma när jag kommer dagen där på. Som matte är det skönt att veta att hon hydrerar ordentligt, speciellt när det är så här varmt ute. Så jag är mer än nöjd med vetskapen om att hon inte går törstig och får i sig ordentligt. När hon sen dricker ur vattenkoppen, då är det bonus.
Ut ur beslutet, som på sitt sätt ger mig sinnesfrid, kommer också en baksida. Det innebär att jag framöver kommer jag få bära vattenhinkar, två stycken varje dag i så där 20 år till, minst. Har man väl börjat så är det inte okej att sluta anser jag. Jag har alltså medvetet regrigerat vattenkoppen till innan det drogs vattenledningar ungefär. Men jag vattnar gärna, vatten är viktigt ni vet.
Kallt och gott!
Mjukt och skönt!
Vi tränade NH i ridhuset idag men fick inte komma in på en gång..
Så då passade W på att käka lite ogräs..
Vi fick ett par tips av grannen i boxen bredvid.
Aj, mitt ansikte gör ont.
Jag har varit med mamma, Marie och Esset i Arkösund hela dagen. Jag har sovit ett par timmar med halva ansiktet i solen vilket har resulterat i en spännande bränna så här fram mot helgen med stort H. Fast det ska visst vara bra att stå ut från mängden. Vara sig själv - kosta vad det kosta kan, ha lite edge och våga gå sin egen väg.
Nu ska jag snart svänga ut från min gata i stan och styra mot Wilmas gata på landet. Idag får hon vila, kanske ska jag longera lite. Vi får se vad fröken säger om livet. Ester får stanna hemma och sova på badrumsgolvet. Det är svalt och skönt där tydligen och hon är helt slut efter att ha hälsat på varje hund och varje människa i hela Arkösund med omnejd.
Idag saknar jag min systemkamera djupt in i fotosjälen, det har jag visserligen gjort de senaste två månaderna men lite extra saknar jag just idag. Det är så himla tråkigt att vara utan kamera under sommaren. Snälla gud i himlen som haver barnen kär, ge mediamarkt en kick där bak så att det händer någonting snart. Imorgon går bra, på fredag går bra, till och med efter helgen går bra. Bara det händer någonting snart.
Esset i bilen på väg hem från Arkösund
Åh du härliga hushållssyssla
Jag gick upp för en timme sedan, straxt innan sju, för att tvätta min bergstopp. Kanske hinner jag till och med ner i själva berggrunden. Det beror helt på hur många kulörer som döljer sig där inne i djupet, om någonting behöver handtvättas och så vidare. Ska man flytta ett berg ni vet så får man börja med en mindre sten. Sen gäller det att ligga i. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
One stone at a time!
Betapet
Det är kul det! www.betapet.se
Jajamensan
Mitt liv har ingen fast substans, det flyter iväg. En dag hit en dag dit. Ingen kontroll, inga rutiner, ingen fast punkt, inga mål, ingen plan, ingen vald väg eller upp trampad stig. Vad har hänt? Varför blev det så här? Och varför gör jag ingenting för att ta mig vidare? Va, va, va?
Bagarstugan
Hemma hos Maria blir det Morotskaka. Jag bidrar med vaniljsocker, expresskörning kan man kalla det. Styrmansgatan till Haga, adress hemlig. Resultat fortsatt okänt. Senare ska vi kolla New Moon hemma hos mig för att imorgon ta oss till SF och se Eclips innan den slutar gå på bio.
Maria i full koncentration
Någon gång..
..så ska jag skriva en prisbelönt bok om hur man, på vilken tid som helst av dygnet, förvandlar en powernap till att sova för natten. Ack så trött, ack så tungt ska den heta. Nu är det bara innehållet kvar.
Jag undrar, vad var det som hände precis?
Dagens insikter lyder som följande. Drottningen av delikata bakverk kan misslyckas under tidspress, jag är tydligen hemskt intresserad av medicin även om jag alltid sätt det som ett oerhört trist och torrt ämne. Utöver det har jag noterat ett och annat att jobba med när det gäller min personliga utveckling. Nu, en välförtjänt powernap.
Krysten Ritter är så vacker!
Dunder och brak på min gata inne i stan.
Jag kan inte komma ihåg senast det verkligen åskade inne i stan, en knall hit och dit sådär men inte riktigt brakade loss. Regnet gör susen, det går nästan att andas igen. Tack du där uppe, det behövdes, men imorgon vill vi gärna ha sol igen.
Jag är glad att jag hann ut med min rabiata duracellhund innan åskan drog igång. Nu kan vi busa inne en stund. Jag ska äta en banan och rulla ut yoga-mattan. I e.m. ska jag ut till stallet och rida igen, vare sig det regnar eller inte, sedan blir det ett par maskiner tvätt och förhoppningsvis någonting mer latjo fram mot kvällskvisten.
Freitag
Mamma tittade förbi på middag. Ungsbakade morötter, stekt halloumi, lax.
I stallet tog jag och Wilma premiärturen i paddocken. Hon var änglasnäll!
Det var helt och hållet magiskt att få sitta på hästryggen igen.
Mitt lilla troll äter bara det bästa.
Påse nr. två någonsin förevigad på bild här nedan. Om hon äter ca. 2 kg i månaden fortsättningsvis och lever i ca. 14 år. Så kommer hon äta så där 330 kg. hundmat innan hennes tid är kommen. Om jag fortsätter jag köpa de små påsarna James, till det höga kilopriset, så kommer prislappen sluta på 25 200 kr. under hennes livstid. Eftersom priset med största sannolikhet kommer bli det dubbla, inflation etc, inom 14 år så slutar det säkert på en miljon.
Härliga lata dagar.
Jag ligger här i sängen med min underbara lilla goding till hundvalp och skrattar högt för mig själv till SATC. Idag har jag umgåtts med min rara lilla mamma på förmiddagen, hälsat på Maria i glasskiosken på eftermiddagen och tagit hand om en surkråka till häst i ett mörklagt stall på kvällskvisten. Regnvädret genererade i strömavbrott, så hela Skärlunda var bäcksvart.
Ohhuu.
Varmt. Trött.
Onsdagen som försvann.
Idag har jag i stort sätt bara gjort en enda sak. Jag har sovit. Värmen i kombination med min envisa förkylning, det är det jag skyller på. Jag tar det som det kommer.
Wilma fick en kalldusch och en promenad, hon fick beta lite längs vägen och studsade bara lite upp och ner. Hon sköter sig faktiskt oerhört bra för att ha boxvila. Imorgon får hon komma ut i hagen igen och snart är vi igång och tömkör. Esset fick busa av sig lite hon också, det är alltid minst en annan hund i stallet att leka med till hennes stora förtjusning.
Nu är jag dödstrött igen och ska gå och lägga mig. Imorgon blir det säkert lite mer action.
Först gick jag och Milla upp ihop så klart, vi stekte ägg till frukost och åt yoghurt med smak av vitchoklad och persika, tände ljus och lyxade till det. Styrde mot dagis och vinkade hej då i fönstret.
Sen började jag mitt personliga maraton, jag åkte hem till mamma och somnade om. Två timmar efter att min dag börjat. Sov från nio till två när mamma väckte mig med lunch. Sen somnade jag om igen och sov till sju. Där efter var det verkligen dags att skaka av mig sömnen och en ändlös ström av hemska mardrömmar för att åka ut till stallet.
Wilma fick en kalldusch och en promenad, hon fick beta lite längs vägen och studsade bara lite upp och ner. Hon sköter sig faktiskt oerhört bra för att ha boxvila. Imorgon får hon komma ut i hagen igen och snart är vi igång och tömkör. Esset fick busa av sig lite hon också, det är alltid minst en annan hund i stallet att leka med till hennes stora förtjusning.
Nu är jag dödstrött igen och ska gå och lägga mig. Imorgon blir det säkert lite mer action.
Barnvakt
Milla ligger i min säng och snusar gott, mys! Vi har varit i folkparken, ätit glass och badat. Sen följde lilla fröken med till stallet men energin räckte inte riktigt hela vägen. Nu sover hon som sagt och jag själv är helt slut, så jag kanske borde göra det samma snart.
Pust!
I värmeböljan som infinner sig i min lägenhet ska jag nu försöka bli av med huvudvärk, feber och ilsken hosta för att sen sätta igång med dagen. Jag behöver städa lite, ta mig ut till stallet och senare hem till bror för att vara barnvakt som utlovat. Jag känner mig inte pepp på något av det. Helst hade jag legat i en pool med bara huvudknoppen över ytan och svalt ner Libanesisk mat med en kanna iskall Bahama mama. Alternativt bara kurat ihop i fosterställning och kännt mig sjuk och ynklig på en kingsize säng i ett AC kylt hotellrum.
Hur länge håller sig egentligen en potatis?
Det är sådant jag kan komma på mig själv med att verkligen ingående fundera på. Jag menar, de kan ligga där i lådan längst ner i kylskåpet i stort sätt hur länge som helst, utan att bli varken svampiga eller mögliga. Tillsynes håller de sig minst dubbelt så länge som morötter. Det är min slutsats än så länge.
Helst hade jag velat ha ett utgångsdatum att gå efter, jag gillar tydliga förhållningssätt. Men i sin tur det ger mig sinnesro och med största säkerhet möjligheten att äta upp dem just idag, bara för att de inte har något sådant datum att följa. För det var ett bra tag sedan jag köpte just den påse potatis som kokar på spisen nu. Det är helt klart inget större fel på dem, men hade en textrad sagt att de gått ut, då hade det varit kört för min del. Hur prima kvalitén än varit.
Mjölk till exempel, där är det viktigt. Jag dricker väldigt mycket mellanmjölk och jag kan börja svettas av bara tanken på att inte ha tillgång till kylskåpskall, frisk mellanmjölk. Så ofta, bara för att slippa abstinensen, fryser jag in en liter för säkerhets skull. Min frysta nöd-mellanmjölk är till för att lugna i krissituationer. Visserligen kan jag inte dricka den fryst och att tina den i mikron (som jag i sin tur förvarar i källarförrådet) är varken praktiskt eller gör mjölken speciellt väl. Att tina den i rumstemperatur tar timmar och vid det laget kan jag lika väl ha promenerat till affären. Så nödmjölken är bara bra i teorin, men den gör sitt och jag gillar den för det.
Är mjölken i kylskåpet på väg mot utgångsdatumet eller hemska tanke, har gått ut eller går ut samma dag. Då kan jag inte förmå mig att dricka den. Det är helt omöjligt. Det här är någonting som i alla år har retat fullkomligt gallfeber på de flesta i min närhet. Framför allt på min stackars pappa som är uppvuxen på en bondgård på 40-talet och ser det som ett brott mot männskligheten själv. Men vad ska jag göra? Det är bara så det fungerar.
Helst hade jag velat ha ett utgångsdatum att gå efter, jag gillar tydliga förhållningssätt. Men i sin tur det ger mig sinnesro och med största säkerhet möjligheten att äta upp dem just idag, bara för att de inte har något sådant datum att följa. För det var ett bra tag sedan jag köpte just den påse potatis som kokar på spisen nu. Det är helt klart inget större fel på dem, men hade en textrad sagt att de gått ut, då hade det varit kört för min del. Hur prima kvalitén än varit.
Mjölk till exempel, där är det viktigt. Jag dricker väldigt mycket mellanmjölk och jag kan börja svettas av bara tanken på att inte ha tillgång till kylskåpskall, frisk mellanmjölk. Så ofta, bara för att slippa abstinensen, fryser jag in en liter för säkerhets skull. Min frysta nöd-mellanmjölk är till för att lugna i krissituationer. Visserligen kan jag inte dricka den fryst och att tina den i mikron (som jag i sin tur förvarar i källarförrådet) är varken praktiskt eller gör mjölken speciellt väl. Att tina den i rumstemperatur tar timmar och vid det laget kan jag lika väl ha promenerat till affären. Så nödmjölken är bara bra i teorin, men den gör sitt och jag gillar den för det.
Är mjölken i kylskåpet på väg mot utgångsdatumet eller hemska tanke, har gått ut eller går ut samma dag. Då kan jag inte förmå mig att dricka den. Det är helt omöjligt. Det här är någonting som i alla år har retat fullkomligt gallfeber på de flesta i min närhet. Framför allt på min stackars pappa som är uppvuxen på en bondgård på 40-talet och ser det som ett brott mot männskligheten själv. Men vad ska jag göra? Det är bara så det fungerar.
Det här mjölkpaketet säger två saker. Ett, jag måste dricka upp det på en gång! Två, idag fyller Karin år! Hurra hurra hurra! Med en enkel tulpan, på en skottkärra fram, vi gratulerar!
Nu blir det bättre!
Imorse var det dags igen, upp tidigt, ut till stallet och in med hästen till Marby. Den här gången kunde vi göra hältutredningen hela vägen, behandlade framknän och hovleder fram. Wilma är en ängel att hantera, hon fick beröm av både veterinär och sköterskor som vanligt.
Plåsterspray på knänen innan hemgång, vi ses igen om tre veckor!
Min kropp är mitt tempel.
Men jag är ingen vidare fastighetsskötare...
Ja, just det..
Jag glömde nästan, heja Holland!
Summa summarum, samanfattningsvis
Dagen har gått i sjukdommens tecken men jag har varit glad ändå. Det har inte hänt mycket. Jag har städat, sätt klart Inglorius Bastard som jag inte tycker var något mästerverk, åkt ut till stallet där Wilma fått nya skor, promenerat (läst burit runt) Ester och ätit tonfisksallad till middag. Nu har jag duschat kallt för femtioelfte gången och funderar kort och gott på att ta en tidig kväll. Det blir inte mycket bättre än så. Kanske är jag piggare imorgon, kanske är jag piggare på tisdag?
Esset är stor nu tycker matte
Stor nog att gå själv..
Ester håller inte med utan hänger helst på armen..
Små hundar, vad ska man ha dem till?
Överum, Gamleby och Västervik igår.
Västervik
Är man stor så måste man vara snäll..
Stora hungriga hundar får stanna utanför serveringsområdet.
I bilen är det varmt!
Esset solar magen i mattes knä.
Glass paus nr. 74
Gränsö
36 grader säger termometern hemma hos mig.
Det är bara att acceptera situationen. Jag toppar den infantila hettan i luften med hettan i min kropp som säger 39,4 grader. Vad ska jag göra då? Gå ut och steka i solen? Jag vill inte gärna dö just idag så, nej. Istället storstädar jag, känn pulsen bara. Svettas bort febern. Huugha!
Mamma och Milla tittade förbi en sväng
Hjärtesorg
Min spellista den här långa grå dagen ser ut så här. Redan när första tonen kommer ur högtalarna rullar tårarna. Inte för att jag längtar efter det som har varit, inte heller för att jag ångrar de besluten som är tagna, utan för två trasiga hjärtan och en förlorad dröm.
Pale Blue Eyes - The Velvet Underground, I Will Follow You Into The Dark - Death Cab for Cutie, Dreaming With a Broken Heart - John Mayer, Sail Away - David Gray, Heartless - The Fray, Hallelujah - Leonard Cohen, The Man Who Can't Be Moved - The Script
Ibland, läs idag, är livet inte ljust någonstans. Även om jag borde skratta mig lycklig att jag har en stark familj och så många fina vänner omkring mig så faller jag i bitar en stund. Det är inte möjligt att stå upp längre så vänta en liten stund bara, så reser jag mig upp igen straxt. Idag Madde, så tackar jag min lyckliga stjärna för dig. Ikväll ska vi ut och ge oss på det där med att leva livet igen. Up n' at it! Man kan ju inte bara ge upp, har jag fått höra.
Pale Blue Eyes - The Velvet Underground, I Will Follow You Into The Dark - Death Cab for Cutie, Dreaming With a Broken Heart - John Mayer, Sail Away - David Gray, Heartless - The Fray, Hallelujah - Leonard Cohen, The Man Who Can't Be Moved - The Script
Ibland, läs idag, är livet inte ljust någonstans. Även om jag borde skratta mig lycklig att jag har en stark familj och så många fina vänner omkring mig så faller jag i bitar en stund. Det är inte möjligt att stå upp längre så vänta en liten stund bara, så reser jag mig upp igen straxt. Idag Madde, så tackar jag min lyckliga stjärna för dig. Ikväll ska vi ut och ge oss på det där med att leva livet igen. Up n' at it! Man kan ju inte bara ge upp, har jag fått höra.
Helg, igen? Ta det aldrig slut?
Det känns som om hela mitt liv är en helg och inte på ett bra sätt. Det är svårt att ta tag i ett och annat, sitt liv och sitt humör när det är helg. Det spårar så lätt.
Idag vaknade jag med ont i halsen. Det är 35 grader varmt inne och jag har ingen tvätt tid fast jag enligt statusen i tvättkorgen mycket väl borde ha rätt till en. Whats about that?
Ester lever rövare under bordet och dagen är ett oskrivet blad. Life come get me!
Idag vaknade jag med ont i halsen. Det är 35 grader varmt inne och jag har ingen tvätt tid fast jag enligt statusen i tvättkorgen mycket väl borde ha rätt till en. Whats about that?
Ester lever rövare under bordet och dagen är ett oskrivet blad. Life come get me!
Buä
Jag tänkte blogga om idag och lägga upp ett par foton. Jag har åkt båt och badat, sprungit fram och tillbaka med hundarna, kört stan runt och varit i stallet, men jag tappade helt tråden och nu har jag ingen lust alls. Jag mår illa inuti och imorgon är en jobbig dag till. Så det får helt enkelt räcka för idag.
Sommar, sommar, soooommaaar!
Idag ska jag kidnappa min storebrors vildhund och åka upp till pappa. Motionera tre hundar och gilla läget. Ta en sväng i båten, kanske fånga en fisk eller ta ett dopp. Den som lever får se. :)
Kravlös kärlek
Jag och hundskruttan har som sagt varit på hembesök i dag. Vi var och hälsade på hos en kvinna som är under palliativ vård i livets sista skede. Hon blev så glad över att få en liten lurvig hundvalp i knäet och det kändes så otroligt bra att jag kunde göra någonting för henne. Jag är väldigt tacksam att jag fick möjligheten att få komma hem till den här familjen och uppleva det.
Jag tror otroligt starkt på djurs inverkan på både sjuka människor, gamla och barn. Både vad det gäller livskvalité där igenom medicinskt syfte samt socialförmåga och känslomässig utveckling så som empati och kärlek.
Om det är någonting jag skulle kunna se mig att arbeta med i framtiden så skulle det vara vårdhundar. Om så bara ideellt på fritiden eller någon gång ibland, det är så oerhört givande. Helst skulle jag se att det introducerades som en självklar del i äldreomsorgen, på barnsjukhus där det är möjligt, i palliativ vård och även i rehabilitering för interner på fängelser. Att få kravlös kärlek, ett förtroende och en vän kan lyfta berg.
Ester sover gott i sängen
Heja Holland!
Nu är jag alltså hemma från en sväng på O'learys med Maria, Nicole, Pikner, Freg och Annika, Anna m. div. Holland-hejare. Det var mysigt men jag gick lite på sparlåga. Dagen har varit innehållsrik och jag är trött. Holland vann och till fotbollsinfernot avnjöt jag en helt okej chevré hamburgare med tillhörande ljuslager, så jag är inte missnöjd, inte alls. Det var jätte trevligt.
Men.. Nicole gav mig en skur av sjukdom. Jag är alldeles knäsvag av Norgesjukan. Darrande febrig av lust att säga alla runda roliga ord och spatsera längs Oslos gator. Träffa nya spännande människor. Leka med Sassa varje dag och följa med Nicole ut på galna äventyr sommarnätterna igenom. Jobba i en stressig restaurang och få ont i fötterna. Jag hoppas att det har gått över tills imorgon, för det skrämmer mig lite att jag redan längtar bort här ifrån.
Veckan rullar på..
Idag har jag gjort hundra saker som jag har skjutit framför mig, ringt hit och dit och fixat saker. Sprungit runt och gjort ärenden. Det är skönt att få saker överstökade som man tänkt på länge och behöver göra. Det tog hela förmiddagen. Jag har haft och har en överlag ganska dålig dag och jag har inte riktigt humöret med mig. Jag tar i normala fall en dag i taget och idag har varit en längre dag än de flesta i den meningen. Även om jag har haft mycket att göra och inte har någonting att klaga på sammanfattningsvis. Well, well..
Jag har varit på ett väldigt givande besök med hundskruttan efter lunch idag som jag ska passa på att skriva om här ovan straxt, sen har jag varit ute en sväng hos Maria vid Ågelsjön, träffat Pikner med sambo Freg och ätit kanelbullar. Fram mot kvällskvisten styrde jag upp det hela med en sväng till stallet och efter det en välbehövd stund hos mamma. Tänk vad viktiga mammor är, jag är så otroligt glad och tacksam att jag har min fina mamma, frisk och kry och helt fantastisk i alla väder. Sedan var jag bara hemma och vände innan det blev O'learys. Nu väntar sängen, imorgon hoppas jag på sol i sinnet och sol på himlen.
Kära tele2, vad är det här?
Ett nytt försök idag. Tanten i telefonen uppskattar min väntetid till mellan 30-40 min. Vad ska jag säga? Det är åtminstone bättre än igår.
Nämen härligt..
Välkommen till Tele2's kundservice, din beräknade väntetid är 45-50 minuter.
Nu eller aldrig.
Gud i himlen vad trött jag är. Jag somnade runt tre snåret i natt och väckarklockan ringde fem i fem imorse. Nu är frågan om jag ska tillåta mig själv att falla i koma i en timme eller om jag ska bita ihop?
Wilma skötte sig fint hos veterinären imorse, men besöket blev inte riktigt som vi tänkt oss. Nästa vecka är det dags igen, mer om det då. Ikväll ska jag ut till henne igen, det är bara aldeles för varmt för att ens röra sig så här mitt på dagen.
Wilma skötte sig fint hos veterinären imorse, men besöket blev inte riktigt som vi tänkt oss. Nästa vecka är det dags igen, mer om det då. Ikväll ska jag ut till henne igen, det är bara aldeles för varmt för att ens röra sig så här mitt på dagen.
Pappa och Wilma.
Se där, då var helgen slut.
Jag och Hella tog en sväng ut till Ågelsjön nu på eftermiddagen, hälsade på årets karriärskvinna och bidrog till affärsverksamheten med var sin glass. Det var så stekhett att till och med hundskruttan badade frivilligt. På sjön guppade inte bara tvåhundra överhettade Norrköpingsbor utan även årets sötaste andfamilj. Ungarna såg ut som små dunbollar och det blev en ren och skär dödsdos av sött. Helt klart farligare än både hundvalpar och kattungar men så svårt att fånga på bild med mobilkamera.
Efter badet var det dags att styra ut mot stallet. Jag pysslade om Wilma lite, spolade av henne och bäddade gott i boxen med halm. Jag börjar bli ridsugen igen, speciellt nu när jag står i ett stall där det är full aktivitet hela tiden. Wilma ska infinna sig hos vet. redan kl 08:00 imorgon så jag behöver åka här ifrån senast halv sju. Hej och hå. Nu ska hon bli bra, så är det bara.
Nu är jag hemma igen och har duschat av mig både sjövatten och hästhår. Ätit mat och bäddat ner mig i sängen med min minst lika trötta hundvalp.
Vid närmare eftertanke..
Efter helgens bravader är jag stämplad ett otaligt antal gånger och har mer eller mindre skaffat mig en sleeve. Om det är snyggt eller inte kan jag inte förmå mig att ta ställning till. Kanske ska jag till nästa helg göra som vännen min och be dem stämpla mig på rumpan och försöka sprida det lite jämt över kroppen.
Jag känner mig inte längre som en i mängden bara för att jag inte har förmått mig att kleta mig full av taskigt målade krussiduller. Jag har inte valt att, inte än, permanent måla min kropp med varken tribaler, taggtråd, en jätte koi eller ett kinesiskt tecken för latmask. Nu för tiden är det är snarare så att folk snart reagerar på motsatsen, varför min porslinshy lyser så klart utan ink. Vad är det som sticker i ögonen? Vad är det som saknas? Jo, just det. En fet piercing, ett par stjärnor i pannan och en lång tidslinje från topp till tå, bara måla på!
Kanske skulle man slå till på en liten gul seriefigur, en check delfin eller varför inte ett jätte stort pilspetsat hjärta över bröstkorgen. Alternativen är så många. Kroppen så begränsad. Alla mina kusiners födelsedatum, kanske ett stort porträtt av min smått alkolisarade granne.
Jag känner mig inte längre som en i mängden bara för att jag inte har förmått mig att kleta mig full av taskigt målade krussiduller. Jag har inte valt att, inte än, permanent måla min kropp med varken tribaler, taggtråd, en jätte koi eller ett kinesiskt tecken för latmask. Nu för tiden är det är snarare så att folk snart reagerar på motsatsen, varför min porslinshy lyser så klart utan ink. Vad är det som sticker i ögonen? Vad är det som saknas? Jo, just det. En fet piercing, ett par stjärnor i pannan och en lång tidslinje från topp till tå, bara måla på!
Kanske skulle man slå till på en liten gul seriefigur, en check delfin eller varför inte ett jätte stort pilspetsat hjärta över bröstkorgen. Alternativen är så många. Kroppen så begränsad. Alla mina kusiners födelsedatum, kanske ett stort porträtt av min smått alkolisarade granne.
VÄRME
Det är hett. Ute, inne, i vattnet, i luften, överallt! Det är hääärligt. Igår kväll när jag promenerade hem efter en helkväll på Trädgårn' och Trappan så sken solen, det var inte dumt. Vi rörde oss hem runt fem, halv sex på morgonen och vädret var perfekt. En hel natt ute i sommarklänning. Tack flickor för en underbar kväll.
Nu har jag vaknat och ätit frukost, känner mig inte ett dugg sliten sen igår utan snarare fräsch som en nyponros. Jag ska plocka iordning lite hemma innan jag tar min hundvalp under armen och drar mig tillbaka vid passande sjö. Måndag kommer med expressfart så varför inte njuta av det lilla som finns kvar av helgen..
Och, grattis bror på dagen din!
Från gräsmattan på innergården
Jag och hundrackaren ligger och slappar på gården. Alla har redan pressat juni igenom och är pepparkaksbruna. Själv har jag inte riktigt tänk på saken. Så det är väl dags nu.
Min innergård är absolut ingenting speciellt, men jag gillar den. Det är lugnt och skönt, vi har ett par träd, lite gräs och så där tiotusen cyklar.
Igår var första dagen på Skärlunda för Wilma, det kändes olustigt att springa runt bland 50 okända hästar och leta efter vart allt fanns. Jag saknar helt sponatnt NFK på en gång, men jag tror det kan bli bra, jag får bara ge det lite tid och Wilma verkade avslappnad. Hon stod inne och sov när jag kom.
Igårkväll var det tänkt att jag skulle joina Madde och hennes syster på ett glas vitt fram mot kvällskvisten, men min kära vännina upptäckte hur skönt det var att bara inta sofflocket och ligga kvar när hon kom hem från jobbet så det blev ingenting med det. Istället fick jag igång Anso och vidare även Maria och vi sågs på Trådgårn' och tog en titt på både Vk, Otten och Hugo efter det. Det gäller att röra på sig.
Idag är det lördagkväll och en favorit i repris. Ladda om, ta en sväng ner på stan, åka ut till Wilma och senare ikväll göra flickorna sällskap på Trädgårn'. I det här rackarns landet är det bara sommar en vilsen minut om året. Så det gäller att passa på. Sen är det en ny vecka och dags att ta tag i både det ena och det andra.
