Viskväll i arkösund

Igår kväll åkte vi ut till Arkösund och lyssnade på Staffan Hellstrand, havet glittrade bakom scenen, solen sken från klarblå himmel, vi drack mousserande och kallt vitt vin som smakade flädersaft. Det var en så där helt perfekt sommarkväll. Vi hade så mysigt! 





På väg in till stan igen gick solen ner som en orange stor eld bakom trädtopparna och Staffan följde med oss hem i bilstereon. Vi stannade till på Munken och åt saltstekta räkor med aioli och grillat bröd innan det blev dags att gå hem.

Mer film..

Eftersom jag fortfarande är strandad i vertikalt läge och ligger kvar här i soffan precis som jag gjorde hela dagen igår så har jag haft gott om tid att se på film. Följande filmer har snurrat i dvdn - Due Date, Love and Other Drugs, The Fighter, Dilemma och Animal Kingdom. Sen kan man kanske tycka att jag borde börja läsa böcker istället, det är fullt förståeligt och jag håller med helt och hållet.  

Due Date var väl rolig stundtals och gick att titta på men gjorde inga större intryck. Sen har väl jag personligen egentligen aldrig gillat den typ av komedi. Love and Other Drugs var en av de bättre men ingen film jag skulle besvära mig om att se igen. The Fighter, okej, men inte heller den någonting extra - baserad på en verklig händelse och det brukar vara ett ganska säkert kort. Men jag vet inte om det hjälpte i det här fallet. The Dilemma däremot var inte så dum, rätt så underhållande. Jag gillar Vince Vaughn, han är duktig. Till Animal Kingdom somnade jag och vaknade febersvettig och vilsen tre timmar senare, om det har med filmen att göra eller bara mitt allmänna sjukdomstillstånd, det vet jag inte.



Gyllenhaal och Hathaway i Love and Other Drugs


Due Date. Robert Downey Jr. är snäll att vila ögonen på.

Black Swan

Va? Har vi hyrt en psykologisk thriller? Det kan inte stämma. 

Först efter att vi sett filmen, jag delvis gråtit och hulkat besvärat bakom en kudde - i vad som kändes som 4 och en halv timme men i själva verket var 1 timme och 40 minuter, upptäckte vi att vi missat actionhyllan, famlat i mörkret och fått med oss en psykologisk thriller hem till soffan på lugna gatan. Vad hände nu?

Efter att jag panikartat stoppat filmen två gånger och upprepat "stäng av, stäng av!" flertalet gånger tog den äntligen slut. Filmen var gräslig, obehagliga hjärnspöken och en enda villervalla mellan verklighet och sinnesförvirring gjorde mig labil och kräksjuk.

Filmen var i sig samtidigt ett genialiskt mästerverk och regissören måste vara en talang av kanske aldrig tidigare skådad klass. Men lik väl, aldrig ska jag se den filmen igen, det är ett som är säkert. Så sant som jag säger, från och med nu ska jag alltid läsa noga på baksidan av varje plastfodral på hyllorna i videoaffären. Att undvika: psykologisk thriller.



Tidsinställt inlägg.


True Grit

När vi kom hem från Mon igår kväll så satt vi True Grit i maskineriet och kurade ihop oss i soffan. Ett trevligt avslut på en mysig kväll. Filmen föll lite i ett eget fack. Ingen vanlig westernrulle, utan en rackarns rolig spin-off. Kul!

Vi både skrattade högt och (jag) bitvis blundade bort lite brutalitet. Filmer som på ett eller annat sätt berör, förmedlar en känsla eller bara inte alls blir tråkiga någonstans halvvägs hamnar i kategorin klart sevärd. True Grit, klart sevärd! Hailee Steinfield var riktigt underhållande i sin roll och jag gillar filmer med en välbalanserad dos av häst, så är det bara. 


Veckans skönaste låt.


En gång gick jag på bio två gånger

Igår vaknade jag med feber. Hostig och förkyld ställde jag in veckans söndagsmiddag och bäddade ner mig i soffan igen. Fram mot eftermiddagen trillade en bioförfrågan in och jag tänkte att ja, så sjuk att jag inte kan kravla mig ner till filmstaden tre kvarter här ifrån, det är jag inte.

Så även om jag inte var i årets bästa form jag mötte upp mina vänner för föda på Mc Donalds och straxt efter klockan artonhundra såg vi The Social Network. Innan filmen började talades det friskt om att det nog var Saw i 3D vi skulle sett. Jag försökte vilt plantera ett frö om att vi faktiskt mycket väl kunde se den också, efteråt. Sagt och gjort, det blev en Miller på O'laerys i pausen och sen nästa film. 

När jag satt min lilla rumpa i biosalongen för andra gången slog det mig plötsligt att det nog var min sämsta idé den veckan. Varför övertalade jag de andra att se en splaterfilm? Jag som är den larvigaste personen jag känner? Smart drag. Men så var det de där med att utmana sig själv, hoppa ut ur sin bekvämlighetszoon..

I efterhand kan jag nöjt säga att det var inte så farligt faktiskt. Även om jag skrek vilt under tiden så lyckades den logiska människan i mig inte bli omskakad i några grundvallar direkt.

Filmen var hemskt äcklig det kan jag skriva under på, men inte så otäck eftersom de inte lyckades lura mig med någon känsla av trovärdighet. De ensamma stackars poliskaraktärerna vandrade iväg i mörkret och dimman på jakt efter Jigsaw bara för att *splash*, och så vidare till nästa krake. Ja, ni vet..

Jag drömde vidare heller inga mardrömmar i natt utan snarare för en gångs skull en trevlig sådan. Det vet jag inte när det hände senast.. 

Nu ska jag sätta lite fart igen, var tog tiden vägen? Det hade varit rackarns så mycket roligare att bege sig till plugget idag om det inte hade varit ett sånt skräpväder ute. Jag är rädd att vi kommer regna bort allihopa!


Scott Matthews - Eyes wider than before


You can lose your troubled thoughts, for tonight at least 
You can wake in the morning, feeling that you can breathe

Emiliana Torrini - Jungle Drum

Dagens låt,


Dagens låt

Så här gör man för att låsa höstmörkret ute.. Man lyssnar på The Maccabees - Toothpaste Kisses


Love you baby now you know I'd do, anything in the world for you

Söndags hjärtat mitt är lite ihåligt för stunden och dagens låt är Lovin' In My Baby's Eyes, jag hoppas du lyssnar på den. 

Nu ska jag göra porterstek på 1,5 kg. hängmörad rostbiff, chévre och honungsmelons carpaccio och duka med mina allra finaste tallrikar. För söndag, det är det bara en gång i veckan. 


RSS 2.0