Att gå upp ur sängen med ren viljekraft är alltid lika spännande, vem ska vinna? Den där förädiska varma och så hemskt tunga känslan av att bara sugas tillbaka ner bland kuddar och täcken eller det rationella jag som säger åt mig på skarpen att nu är det faktiskt dags att gå upp. Jag vet inte varför, men ofta är det just måndag morgon som känns som den svåraste även om jag tycker att måndagar är något av min favoritdag i veckan.

I natt sov jag som sagt ganska uselt, därför var det väl lite mer väntat än vanligt att det skulle bli tungt att gå upp. Nu sitter jag i alla fall här i skolan och skriver på mitt projektarbete, det är en hel del kvar och på torsdag är det deadline. Hej och hå. Det kommer att bli färdigt, för jag ser slutet, men på något sätt är det ändå alltid lika ont om tid på slutet.