Blä. Jag har en on-going period där jag sover så oförskämt dåligt. Mardrömmarna haglar ner över kuddarna på nätterna och träffar mig som tegelstenar när jag sover. Utöver det vaknar jag stup i kvarten. Till det ska sägas att jag i normala fall aldrig vaknar när jag somnat - någonsin, knappt av väckarklockan. Jag vaknar i panik, springer ut i vardagsrummet och ska servera ett bord jag glömt, öppna en vinflaska eller hämta en nota. Lite festligt, tycker min sambo, som får beskåda cirkusen på nätterna. Inatt har jag gått och lagt mig tre gånger, den sista efter en liten ilsken konversation med mig själv om att nu får jag faktiskt ge mig. När jag för fjärde gången vaknade, då av en puss i pannan av min älskling som gick till jobbet, var jag redo att dela ut en rak höger. Ska jag då ALDRIG få sova i lugn och ro? Oj, morgon, dags att gå upp. Ja, visst. Hej då hjärtat, ha en bra dag på jobbet.