Härre gud, döda mig genast eller åtminstone skonsamt. Det var det värsta jag har varit med om. Träningsmässigt i alla fall. Inte för att jag blev tröttare än vanligt, eller för att det kändes speciellt tufft för min taskiga kondition. Snarare blev det inte så hemskt mycket med det, för min del. Lite vekare än innan var jag när jag gick ut, men det hade nog mest med att göra att jag redan vid intåget i träningssalen hade ont i musklerna sen Yogan i söndags.

Det sa bara svisch så var passet igång till bongotrummor och gälla skrik. Jag hann aldrig förstå vad som drabbat mig.

Ledaren och deltagarna for runt helt utan hämningar. Framåt, tripp-tripp-spark och snurr, hoppa som en gorilla, svinga med armarna åt alla håll, dyka framåt och hoppa bakåt, rulla runt, göra en piruett, en volt på tvärsan och stoppa ner dig i byxfickan på grannen till vänster. Sen runt igen och allt från början.