Mardrömmarna har förstört min dag, det hjälps inte. Det bara är så. Jag vaknade och låg blick stilla i sängen, vågade inte röra mig. Vågade inte andas. Vågade inte blunda igen. Tittade ut i mörkret och räknade sekunderna, minuterna. Tick tack, tick tack. Nu har jag en obehaglig känsla kvar som verkligen inte går att skaka bort. Rädslan är klistrad som en klibbig film över verkligheten.