Det började precis glimta till i höstmörkret med små guldkorn strödda över veckoplaneringen. Anso ville att vi alla skulle ses på Munken för lite AW på torsdag, Maria arrangerade en efterlängtad vinkväll hos henne på fredag, kalasplaner med Michellé hängde i luften till på lördag. Jo, se där så. Kanske fortsätter livet även om det blir dödskallt och svart som i graven ute. 

Men nu missar jag allt det där. För på torsdag morgon kliver jag från Arlanda flygplats på planet till Turkiet. Sol och värme. Halleluja! Jag förväntar mig komma hem utvilad, glad och positiv igen. Precis så där som ni känner igen mig.