K gick nyss till jobbet. Efter en stund börjar jag undra var Ester tagit vägen. Jag hittar henne i hallen. Orörligt står hon kvar vid dörren där han gick och stirrar ut i trappuppgången genom brevinkastet. Inte har hon några direkta planer på att flytta på sig heller kan jag konstatera. Hon rör sig inte ur fläcken när jag ropar på henne.

Tillslut säger jag åt henne på skarpen, där kan du inte stå och stirra, han kommer inte hem på länge. Då sätter hon sig på hall-mattan med en djup suck. Precis som Ior sitter hon där och stirrar ner i golvet. Olycka, olycka. K har gått och hon saknar honom så hela hennes lilla hundhjärta bultar.

Det här är inte hennes första kärleksakt, nej då. Här om kvällen satt K uppe och pluggade. Jag gick och la mig runt elva-halv tolv men inte Esset, hon stannade troget kvar i köket och satt där bredvid stolen tills han var klar. I övrigt brukar sängen vara ett av hennes absoluta favorit tillhåll där hon gärna passar på att bädda ner sig under täcken och kuddar så fort tillfälle ges, men det finns tydligt viktigare saker för Ester nu för tiden.