Solen sken rakt in i mig idag. Solstrålarna riktigt ilsket sprakade in lite lycka och vårkänsla i mina stackars frusna lemmar. Det gjorde humöret en rakettjänst. Jag är liksom rätt glad förjämnan nu för tiden, men idag var solen en rackarns effektiv vitaminkick in i gamla grå tankebanor och igensnöade sommardrömmar.

En pre-injektion av våren, den som jag trodde hade frusit sönder för gott. Precis som en stackars bil som stått ute i minusgrader för länge, startmotorn hostar till och ger i från sig ett sista raspigt gurgel och sen händer ingenting mer. Ingenting mer någonsin. Dödsdött. Ungefär så kände jag för våren fram tills idag. Att den aldrig skulle orka bryta igenom vinterns strypgrepp. Aldrig, aldrig. 

Men idag, vilken dag! Sol från blå himmel, inget disgrått dimmigt lock på himlen så långt ögat kunde nå! Bara sol i ögonen. Hallelulja! Det är bara februari än. Jag vet, kanske tre månader kvar av kallt. Men tre månader är långt ifrån föralltid och det duger gott för mig!

Sen har jag spenderat min dag med att sitta två timmar i skolan och vänta på vad som visade sig vara ingenting. Åkt buss hem, städat, diskat, bäddat, pluggat, längtar eft. K lite till, tappat bort mina nycklar och fått en låda i huvudet. Det var min dag.