Jag har varit i Turkiet och lapat sol i en vecka. Vädret var strålande och värmen kröp in i själen. Jag sög åt mig varje solstråle som om det vore den sista och det var verkligen det jag behövde. Sol i hjärtat. Nu orkar jag med lite till. En istid av mörker är på väg och det kommer kännas som om den aldrig någonsin tar slut men vi får inte glömma bort att våren kommer tillbaka även om den envisas med att stanna borta för länge. Här ska ingen kraschlanda.