Planen var att jag skulle ut till Slättö i morse för familjesammankomst och diverse trädgårdsbestyr, men inte då, planerar man någonting så blir det i regel inte av. Richard blev sjuk och önskade således tidig hemgång. Jag mådde heller inte prima, utan sov utslagen 15 timmar i sträck i natt. Så mig gjorde det inte så mycket när det väl kom omkring.

Det regnade där nere och pappa sågade på en spik i första tallen som skulle fällas, så motorsågskedjan sa upp sig. Det var liksom det. Det var ingen idé för mig och Robban att åka ner och göra dem sällskap bara för att vända och åka hem igen. Bättre lycka för fam. Lundahl nästa gång.

Vidare tänkte jag på vad jag skulle göra för planer för ikväll, nu när det inte blev något mys i skärgården. Bjuda in mig själv att stanna kvar och göra killarna på dragsg. sällskap? Undersöka hur vida någon av mina pinglor ville göra stan osäker och dra fram partystassen ur garderoben?

Det är ändå lördagkväll försökte jag intala mig själv. Den kräver sitt. Skulle jag kanske försöka få till en myskväll hos någon annan liten latmask och umgås? Men nej, det enda som lockade var total ohämmad avslappning. Så här ligger jag nu hemma och gör absolut ingenting.

Jag har ätit lasagne tills magen stod i fyra hörn och lagt mig i soffan med Esset. Bland filtar och kuddar gosar vi med inga krav i världen. Platt fall. Det är ingenting tilltalande på tv. Så jag ska ta en titt på headweb.se och se om det finns någonting som lockar. Hoppas att er lördagkväll är lika mysig som vår. :)