Efter helgens bravader är jag stämplad ett otaligt antal gånger och har mer eller mindre skaffat mig en sleeve. Om det är snyggt eller inte kan jag inte förmå mig att ta ställning till. Kanske ska jag till nästa helg göra som vännen min och be dem stämpla mig på rumpan och försöka sprida det lite jämt över kroppen. 

Jag känner mig inte längre som en i mängden bara för att jag inte har förmått mig att kleta mig full av taskigt målade krussiduller. Jag har inte valt att, inte än, permanent måla min kropp med varken tribaler, taggtråd, en jätte koi eller ett kinesiskt tecken för latmask. Nu för tiden är det är snarare så att folk snart reagerar på motsatsen, varför min porslinshy lyser så klart utan ink. Vad är det som sticker i ögonen? Vad är det som saknas? Jo, just det. En fet piercing, ett par stjärnor i pannan och en lång tidslinje från topp till tå, bara måla på!

Kanske skulle man slå till på en liten gul seriefigur, en check delfin eller varför inte ett jätte stort pilspetsat hjärta över bröstkorgen. Alternativen är så många. Kroppen så begränsad. Alla mina kusiners födelsedatum, kanske ett stort porträtt av min smått alkolisarade granne.