Gud i himlen vad trött jag är. Jag somnade runt tre snåret i natt och väckarklockan ringde fem i fem imorse. Nu är frågan om jag ska tillåta mig själv att falla i koma i en timme eller om jag ska bita ihop?

Wilma skötte sig fint hos veterinären imorse, men besöket blev inte riktigt som vi tänkt oss. Nästa vecka är det dags igen, mer om det då. Ikväll ska jag ut till henne igen, det är bara aldeles för varmt för att ens röra sig så här mitt på dagen.

Pappa och Wilma.