Jag är officiellt studerande igen, sedan i måndags. Det känns riktigt bra och jag trivs med situationen i sig. Det ger mig så nyttiga rutiner. Jobbiga, men nyttiga. Varje morgon klockan sju sätter jag min söta lilla rumpa på tåget eller bussen till Linköping och varje eftermiddag åker jag samma väg åt andra hållet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.. Varje dag kommer jag hem lite klokare och en lite äldre och så har jag planerat att fortsätta i två år framöver. Under de två åren kommer jag alltså sammanfattningsvis bli väldigt gammal och ohyggligt klok. Sedan ska jag bli hjärnkirurg. Tror ni mig inte? Vänta bara.

Nu är jag är hemma och mellanlandar en snabbis, äter lite mellis(läs fyller min kropp med socker) för att jag ska orka vara vaken en stund till. Jag måste ut till Wilma och ge henne kärlek, hon mår inte så bra tyvärr och det ser inte ut att bli så mycket bättre inom den närmsta framtiden. Det är ett tungt lass att dra och det gör mig ledsen. Hon är så fin och borde få vara en frisk och glad häst helt enkelt.