Först var Kotten ilsken, spottade och fräste i en liten taggig boll. Han påminde mig om en liten gråhårig farbror som inte fått sitt morgonkaffe.

Sen serverade jag mjölk på ett lock och fräsandet avtog i styrka. Det började låta umf, sniff, sniff, oohhtsch, sniff.. istället.

Sen kom den lilla truten fram och mjölken smakade bra. Han hade den längsta lilla näsan och den skäraste lilla tungan. Tack för titten och go'natt Kotte.